LifeOfEmAndHerTrashdolls

ÅÅÅ nu har jag äntligen fått laga upp alla mina tänder :) Jag är så otroligt glad att jag fått göra det för det var inte en billig räkning... Jag minns när jag klev in hos den här tandläkaren första gången jag hade varit helt vit i ansiktet nästan svimat såg verkligen ut som ett späke...

För det första var jag livrädd för tandläkare och för det andra var lag livrädd över vad han skulle säga om mina tänder.. OM det fanns någon röddning eller om det bara var att dra ut skiten... jag hade tur att så många tänder gick att rädda, idag kan jag le utan att hålla för munnen eller inte le alls som jag gjorde förut...

Heroin fräter sönder ens tänder inifrån eftersom att man inte tillför någon näring... Jag är så jävla bra klarade det utan bedövning idag ;) första gången jag gjorde så och det gjorde inte ont... Men jag hade även världen bästa tandläkare.. Han och hans fru har varit helt underbara mot mig... <3

Har sprungit omkring som en yr höna.. känner inte att adhd medicinen gjälper mer än att den tagit bort lite av mina toppar men nu är jag ändå uppe i varv i 190 och tänker t.ex åå nu ska jag sätta mig och rita, sen kommer jag på nej men just det jag skulle få tjockare stickor av henne så jag går och kollar det, sen ska jag leta efter ngt och öppnar en låda med broderigrejer, beskrivningar på hur man syr en väska t.ex och förkläde m.m och självklart villll jag göra allt det... Jag kan säga att jag har inte börjat med något... jag har målat mina naglar en gång med stärkande och som bygger upp och använt 2 andra nagelprodukter och filat... men inte ens resten av det med naglarna har jag hunnit med... KAÒS!!!!


Sen ringer soc.. lämnar besked att jag får ca en månad till i förlängning eftersom det inte löst sig med något bra boende för mig... Jag vet inte vad jag ska ta mig till.. Försökte ge henne tips på 4 ställen jag kan tänka mig att bo på som ligger i sthlm och till Uppsala och annars kanske neråt mot skåne... Det har jag velat många år.. men Hon lyssnar inte på mina förslag riktigt och ger mig bara besked som skrämmer mig och låter som att om jag flyttar till skåne så är det soc där som tar över, men jag vet ju att soc i sthlm kan hjälpa mig minst 3 månader.. så jag bröt ihpop blev sp jävla rädd att bli lämnad efter behandlingen som det blev sist... men hon säger då att jag ska lugna mig och att dom verkligen kommer hjälpa mig till det bästa och dom kommer inte lämna mig förrän allt är bra.. och jag litar på henne det gör jag men det känns som tiden står helt stilla... Helt otroligt stilla och nu ska honm vara ledig i en vecka... bra det åxå för min del... eller så inte... Kah går sönder inombords... gråtit 3-4 dagar. Orkar inte men måste orka måste hela tiden vara så jävla stark... Vill inte visa mig svag heller.. Men jag är svag jag är jätte svag nu...


(orkar inte läsa igenom allt jag skrivit nu så ni får stå ut med säkert en massa stavfel och kanske mindre punkter så ni inte hinner med haha men min hjärna är på högvarv och då nör jag skriver går det i rasslande fart så jag själv ginner inte med ibland...

 Kolla in mina kläder, behov att få bort kläder behöver pengar och behöver mer plats... ska kolla om jag har mer kläder vilket jag nog har ;)


<3 Kärlek till er alla <3                 

Heyhey...

Här sitter jag nu, mycket tankar och funderingar kring allt som händer runt mig just nu..
Det är ju verkligen inte så att det bara är en dålig eller jobbig grej som ska hända, utan allt som bara går att hända ska hända samtidigt, så man tillslut inte vet var man ska ta vägen..
Och oftast som nu kommer det bara när man minst anar det så det är bara att gråta och inte försöka trycka bort tårarna utan bara gråta ut allt och prata om det!!
Jag är glad att jag är här så jag har någon att prata med när sånt här händer...
För utan dom vet jag faktist inte hur det skulle gå,
Och det gör ju att jag börjar tvivla mer och mer på hur jag ska klara utsidan men jag har ju även jättebra stöd bra personer runt mig där också...
Har iaf fått besked attt jag får stanna här längre än till 5 oktober om det inte finns någon bra och fungerande planering, så det är ju super men samtidigt känner jag bara att jag vill flytta nu eller den 5, även fast jag vet att det kan vara farligare för mig att ta ett typ akutboende i väntan på det rätta...
Men jag måste och får helt enkelt tänka till mitt bästa!! Jag trivs ju här och har det bra här så varför ska jag ha så brottom??  


Igår kväll började jag skriva ett inlägg med rubriken: som allting började... *eller något liknande...*
Började iaf skriva om mig och mitt liv min uppväxt
och en massa saker som gjorde att jag bara började gråta,
 och tänka tilllbaka och minnen kom upp,
händelser jag förträngt i många år bl.a
Plus händelser när jag sårat min familj,
 genom allt jag gjort utan att förstå hur mkt jag har kunnat såra andra och i det här fallet  min familj..
 insåg att jag inte alls kunde skriva om det här för det kan bli så fel... Att min familj t.ex tar saker fel, kanske börjar må dåligt m.m Och det är ju inte min mening!

Jag älskar min familj och jag är så otroligt glad att dom finns kvar och alltid funnits för mig äevn fast jag inte alltid funnits för dom. Men jag är så glad otroligt glad att dom inte dömer mig för det liv jag valt att leva eller levde även fast det har gjort dom så illa på många olika sätt... Jag är så otroligt glad och lykligt lottad att jag har den familj jag har.... Men kan ibland inte förstå hur dom har orkat!!!
 
Iaf så gick jag och la mig i stället och tog upp min skrivbok jag bara skrivit i ibland och skrev allt där i stället och det var mycket smartare...
Eftersom jag har ADHD så har jag verkligen problem med bl.a min impulskontroll, och att jag inte hinner tänka efter innan jag sagt eller gjort något.. m.m Vilket i sin tur gjort att jag sårat vänner m.fl 
för att jag varit för ärlig på fel sätt... Och jag har själv bara tyckt att men vadå man ska vell vara ärlig??
Jag skrev ner några sidor och fick ur mig mina känslor och tankar och nu när jag äntligen fått upp den där boken igen så ska jag försöka tänka på att skriva i den så mkt som möjligt för jag vet att skriva det rä en sorts heeling för mig... Jag har alltid gillat att skriva, Men det har blivit átt jag skaffat massa fina böcker att skriva i men sen har dom nästan förblivit tom eller så har det stått helt obegripliga saker,,
Men nu, Nu är nu  och nu är en ny tid som gör att jag kan ändra på det och skriva mer när jag vet att det verkligen hjälper och att jag gillar det...