LifeOfEmAndHerTrashdolls

Heyhey...

Här sitter jag nu, mycket tankar och funderingar kring allt som händer runt mig just nu..
Det är ju verkligen inte så att det bara är en dålig eller jobbig grej som ska hända, utan allt som bara går att hända ska hända samtidigt, så man tillslut inte vet var man ska ta vägen..
Och oftast som nu kommer det bara när man minst anar det så det är bara att gråta och inte försöka trycka bort tårarna utan bara gråta ut allt och prata om det!!
Jag är glad att jag är här så jag har någon att prata med när sånt här händer...
För utan dom vet jag faktist inte hur det skulle gå,
Och det gör ju att jag börjar tvivla mer och mer på hur jag ska klara utsidan men jag har ju även jättebra stöd bra personer runt mig där också...
Har iaf fått besked attt jag får stanna här längre än till 5 oktober om det inte finns någon bra och fungerande planering, så det är ju super men samtidigt känner jag bara att jag vill flytta nu eller den 5, även fast jag vet att det kan vara farligare för mig att ta ett typ akutboende i väntan på det rätta...
Men jag måste och får helt enkelt tänka till mitt bästa!! Jag trivs ju här och har det bra här så varför ska jag ha så brottom??  


Igår kväll började jag skriva ett inlägg med rubriken: som allting började... *eller något liknande...*
Började iaf skriva om mig och mitt liv min uppväxt
och en massa saker som gjorde att jag bara började gråta,
 och tänka tilllbaka och minnen kom upp,
händelser jag förträngt i många år bl.a
Plus händelser när jag sårat min familj,
 genom allt jag gjort utan att förstå hur mkt jag har kunnat såra andra och i det här fallet  min familj..
 insåg att jag inte alls kunde skriva om det här för det kan bli så fel... Att min familj t.ex tar saker fel, kanske börjar må dåligt m.m Och det är ju inte min mening!

Jag älskar min familj och jag är så otroligt glad att dom finns kvar och alltid funnits för mig äevn fast jag inte alltid funnits för dom. Men jag är så glad otroligt glad att dom inte dömer mig för det liv jag valt att leva eller levde även fast det har gjort dom så illa på många olika sätt... Jag är så otroligt glad och lykligt lottad att jag har den familj jag har.... Men kan ibland inte förstå hur dom har orkat!!!
 
Iaf så gick jag och la mig i stället och tog upp min skrivbok jag bara skrivit i ibland och skrev allt där i stället och det var mycket smartare...
Eftersom jag har ADHD så har jag verkligen problem med bl.a min impulskontroll, och att jag inte hinner tänka efter innan jag sagt eller gjort något.. m.m Vilket i sin tur gjort att jag sårat vänner m.fl 
för att jag varit för ärlig på fel sätt... Och jag har själv bara tyckt att men vadå man ska vell vara ärlig??
Jag skrev ner några sidor och fick ur mig mina känslor och tankar och nu när jag äntligen fått upp den där boken igen så ska jag försöka tänka på att skriva i den så mkt som möjligt för jag vet att skriva det rä en sorts heeling för mig... Jag har alltid gillat att skriva, Men det har blivit átt jag skaffat massa fina böcker att skriva i men sen har dom nästan förblivit tom eller så har det stått helt obegripliga saker,,
Men nu, Nu är nu  och nu är en ny tid som gör att jag kan ändra på det och skriva mer när jag vet att det verkligen hjälper och att jag gillar det...