Jobbig abslutning på kvällen i natt :/




 


Ja jag vet inte hur jag egentligen känner över det här, men en kompis hade ringt mig igår och jag hade inte mobilen på mig så märkte inte det förrän jag skulle gå och lägga mig. Orkade verkligen inte med ett samtal då jag var ju helt slut...

Iaf så skrev jag ett sms till han bad om ursäkt att jag är så dålig att höra av mig men det har varit mkt här och med mig själv men att jag lovar ringa imorgon (idag) när jag vaknat och känner att jag vaknat till..

(Plus att jag har väldigt svårt att prata i telefon ofta det är något som kommit med dom sista åren i missbruket, att jag känner mig som en idiot och att min röst är så ful så personen lär bli galen av att höra på mig m.m
Det har jag berättat men han förstår nog inte det riktigt... Jag försöker mer och mer att gå emot dom rädslorna för jag vet ju att det inte är sant det jag känner.. JAg vet ju att dom vill prata med mig annars skulle dom ju inte ringa..)


Iaf så får jag svar av han där han skriver att jag fan inte är snäll och jag tänker bara på mig själv,
 och han sitter och gråter, ringer alla hans vänner men ingen svarar och sen så svarar inte jag heller..
 Att jag är oäkta som alla andra. Det är bara han som är så snäll typ.
Och att jag tycker så himla synd om mig själv och att det enda jag har är ett misbruk men att jag inte tänker på vad han varit med om!!

För det 1a vet jag inte mer om hans liv än att han är adopterad och han har inte sgat något om det mer än så...
Jag blev jätte ledsen för det är ju inte så jag vill att han ska känna det,
jag bryr mig ju om han och han är nästan den enda vän jag har i sthlm som jag kommer kunna fortsätta umgås med eftersom han är ren...
Dricker alkohol men det gör mig inget och jag behöver ju inte vara med han när han festar..

Iaf så skriver jag till han att det är ju svårt för mig att veta att han sitter roch gråter och behöver någon att prata med när han inte skriver det på ett sms t.ex när jag inte svarar, för jag lovar att direkt jag skulle få ett sms att han verkligen behövde prata skulle jag ju ringa upp direkt...(även om jag nu var helt slut igår noch verkligen inte orkade prata om det så fanns jag där via sms) För jag bryr mig ju om han, Jag gillar han mkt som min vän och är glad att få lära känna han...
Men det är även jobbigt för mig att prata i telefon hela tiden när jag är här och vi inte kan träffas... Jag kanske är egoistisk som han säger men det vill jag inte vara...

Han berättade om vad som hänt han när han var liten (skriver inte det här pga att han är anonym)
Och jag blev riktigt ledsen och arg på världen, men att han tycker att han är mer speciell än mig tycker jag är synd för vi har båda varit med om saker som skadat oss i livet även om det inte är samma så är det nog mkt vi kan känna igen oss i varanndra!! Och jag måste ju snarare säga att det är han som tycker synd om sig själv... 

Och att han skrev att det enda jag hade var mitt missbruk och det han hade var så mkt mer 
och att hans liv var mer värt att blogga om ungefär..
Tog det som att han såg ner på min blogg och tycker jag är en idiot.. Men den handlar ju helle inte bara om mitt missbruk jag skriver ju om min vardag...

Iaf så lugnade han ner sig skrev att han var nyfiken på andra människor och något mer jag inte minns...
Och jag bara kände och sa till han att jag är också nyfiken på andras historia och vill finnas till och hjälpa
men nu är jag i en period där jag måste tänka på mig själv i första hand och att även han måste det.. Och att jag tyckte att han skulle söka hjälp för det som hänt honom för annars kommer det förfölja han resten av hans liv..
Men det ville han inte hålla med om han tyckte att han viste var han stod... 

iaf sa vi go natt och är vänner och jag ska ringa han nu strax men kände jag behövde skriva av mig.. och ge mig gärna feedback om ni tycker jag borde göra något annurlunda eller ge mig tips eller bara kommentera mitt inlägg...

Jag kommer göra allt nu för att han ska ta emot hjälp för han förtjänar inte att gå med den smärtan han går med från sin uppväxt som har påverkat hela hans liv..


*Och måste bara säga hur stark han måste vara som inte tagit till någon drog.. Det ger jag han en stor eloge för... Så jag tror han verkligen hamnade i en bra adoptivfamilj iaf... Nu ska jag försöka ringa han och jag hoppas han kan ta mina ord rätt och inte blir arg på mig. Jag ska lyssna på vad han har att säga först innnan jag säger något... För det är viktigt att han får ur sig det han känner om allt..


Nu vill jag önska er alla en fin och bra dag!! <3
Jag kommer uppdatera mig, men ska försöka få en tvätt eller två gjorda iaf
och sen ska jag även få massage idag :) *UNDERBART*







Kommentarer
Postat av: Maud

Det är jättebra att du bloggar och delar med dig av ditt liv. Du är modig och givmild som gör det. Fortsätt med det :) Tycker du har kommit en lång bit på väg som både kan ta emot hans frustration (som uppenbarligen handlar om annat än dig) men ändå kan sätta en gräns för dig själv. Jag tycker du gjorde helt rätt. Kram

2011-09-18 @ 16:42:55
Postat av: Anonym Narkoman

Hej såg att du skrivit en kommentar på mitt inlägg i NA/AA kvinnor på facebook och undrade vad min blogg hette och jag länkar till den här ifall du vill läsa.

Jag skriver inte mitt namn här för att bloggen är anonym men skickar med min mail där står mitt namn ifall du undrar vem jag är.

2011-09-18 @ 22:49:20
URL: http://addictlife.bloggagratis.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0